Hemma-livet flyter på som om allt var en dröm!

Ja nu har jag alltså varit hemma i snart 4 veckor..tiden har verkligen rullat på och det känns helt underbart att vara hemma. Resan till Hawaii såå häftig och vi hade det hur härligt som hellst där..Efter att vi lämnat ön Maui så fortsatte vi tillbaka till Waikiki som var vårat favvoställe..världens finaste strand, klarblått och varmt vatten!!! Kan det bli bättre!? Nu är jag iaf hemma, dagen efter att jag kom hem så blev det till att åka ut på sjön och fira midsommar, så himla härligt! Sen så jobbade jag i drygt en vecka på mammas jobb innan det blev semester för mig! Att resa som au pair var antagligen ett av dom bästa valen jag gjort i mitt liv hittills.. Jag menar jag har lärt känna så många fina människor som jag aldrig annars aldrig hade haft möjligheten att träffa, lärt mig mer om andra männsikor i andra länder vad dom värderar och hur dom tänker.. Jag känner att jag har vuxit väldigt mycket som person under detta år, det är så mycket som jag har varit med om som jag aldrig skulle tro att jag skulle klara av. Visst au pairlivet var inte alltid som en dans på rosor men allt bra som jag har varit med om uppväger det dåliga. Det känns så kul att faktiskt ha en en "familj" i USA som saknar mig och sa att jag skulle lova att komma tillbaka! Jag har varit med om helt otroliga resor till Dominikanska republiken, Niagarafallen och Hawaii som jag inte skulle ha haft möjlighet till om jag inte hade åkt som au pair. Till alla som åker som au pairer så ska man veta att det helt klart är värt det men att man också ska vara riktigt försiktig och inte tro att det kommer att bli lika underbart som det står på alla hemsidor. Men under ett år hinner man komma riktigt nära andra au pairer, växa riktigt mycket som person och i princip bli flytande inom det engelska språket. Men jag kan inte förstå att jag var där ett år, det gick så himla fort, innan jag han blicka så satt jag på flygplanet tillbaka till Sverige. Det ögonblicket hade jag drömt mycket om under min tid på Manhattan..tänk när jag sitter på flygplanet, går igeom ankomsthallen och kommer att få krama min familj.. Det kändes så overkligt när det hände, att jag faktiskt efter ett år var hemma och kramade alla som jag saknat så! Jag kommer helt klart att åka tillbaka till mitt andra land och min halvfamilj..men det kommer nog att dröja några år.. Nu ska jag försöka att få någon ordning på vad jag vill göra här hemma först! Det här var nog slutet på denna sagan och tack alla som har hängt med mig på bloggen under detta år! :)